Främja positiv utveckling hos barn och unga – Mia Börjesson

Publicerat av Fritidf123 den

Mia Börjesson är socionom och psykoterapeut, med mångårig erfarenhet av att arbeta med tonåringar och hälsofrämjande samtal. Vi fick möjlighet att ställa några frågor till Mia om hennes tankar kring att främja en positiv utveckling hos våra barn och unga.

  1. Vad skulle du säga är viktigt att tänka på i dessa tider när Corona förändrat spelplanen för ungdomarna?

 

Att vuxna skapar hopp i vardagen och ger unga tilltro till en bra vardagsmiljö. Trots hot från virus kan vi i mötet med oss själva och andra säga och göra saker som ger hopp. Det kan vara att hjälpa andra, skapa tillsammans, dela kunskap på nätet, göra musik, dela recept och prova och lära av varandra. Sådant kan minska känslan av att vara ensam. Det kan också vara att berätta om det som fungerar och hur vi finner vägar framåt. Ytterligare saker som skapar en känsla av hopp är när vi ringer varandra eller bestämmer möte för en promenad.

Som vuxen professionell ungdomsarbetare kan du föreslå de unga att skriva fem småsaker som varit kul, väckt förvåning eller skapat intresse i en bok varje dag. Boken kallas ”Värmeboken”. I den skriver du ting, händelser och likande som under dagen gett hopp om att livet är bra. Många små saker som du gör varje dag för att öka hälsan har troligtvis större påverkan än om du en gång per dag gör en stor bra sak.

Jag använder en metod som jag kallar för Psykosocialt medicinskåp (metafor)

Du kan ha det på telefonen, i datorn, i ett skåp eller en låda där du förvarar dina värdefulla ting.

I det psykosociala medicinskåpet ska vi samla sådant som ger oss kraft, energi och inspiration och sådant som motiverar, peppar och får oss att sätta igång och göra det vi vill och önskar. Vi kan också sätta in det som tröstar, påminner om medkänsla och ger oss stöd när det behövs. Drömmar, målbilder och önskningar har också sin ”hylla” i skåpet. Du kan byta ut saker i skåpet allt eftersom du ändrar dig, lär dig nya saker eller helt enkelt får tips om det som är bra.

Exempel på sådant du kan sätta i ditt psykosociala medicinskåp:

Filmer och youtubeklipp som får dig att må bra, böcker, musik, bilder, berättelser, liknelser och metaforer, saker som ger glädje (exempelvis ett gosedjur, ett smycke som påminner om någon, en sten från en favoritplats), en lista med människor som är viktiga för dig, bilder på djur du tycker om.

  1. Vilka copingstrategier, friskfaktorer och färdigheter behöver ungdomar för att vara väl rustade i mötet med de möjligheter och utmaningar som livet innebär generellt?

Jag brukar tala om vikten av att skapa ett psykologiskt immunförsvar för att möta livets påfrestningar och hinder. För att rusta dig behöver du en bra självbild, tillräckligt god självkänsla och självtillit. Sociologen Aron Antonvsky menade att det viktigaste i kriser är att människan har KASAM = känsla av sammanhang. Det betyder främst tre saker.

Meningsfullhet: att människan känner trygghet och tillit till att ha någon eller några att höra samman med och att ha en plats och att tillhöra. Det ökar meningen i livet. Om det dessutom känns meningsfullt det vi håller på med, som skola, idrott, musik eller vad det nu är som vi gör, ökar hälsan i takt med att vi finns i meningsfulla sammanhang.

Begriplighet: Att ha ett språk och kunna kommunicera med andra ökar känslan av sammanhang. Att du kan tillgodogöra dig information och har tillgång till kunskap gör att du kan få ”kontroll” och möjlighet att klara av det du möter. Kunskap om vem eller vilka som kan hjälpa dig när du inte räcker till är minst lika viktigt som kunskap om vad du kan och vilka färdigheter du har. Att be om hjälp är en viktig friskfaktor och att tillhöra en grupp som har högt KASAM kan göra att du klarar dig även om du själv är svag.

Hanterbarhet: Att under livets gång samla på sig och utveckla strategier och metoder för att klara av livets problem är en del av att skapa sig ett psykologiskt immunförsvar. Framgångsrika problemlösningsmodeller och förebilder kan ge en del svar. Människan bör också vara modig att skapa nytt. Forskning och vetenskap ger nya svar hela tiden och för att behålla hälsan gäller det att också kunna ta till sig ny kunskap och omsätta den i praktisk handling.

  1. Hur fyller vi våra barn och unga med framtidshopp?

Hur vuxna tacklar och möter Coronakrisen påverkar de unga. Vuxna är förebilder och ger tecken på hur detta bör tacklas. Det betyder inte att vuxna bör vara 100 % överens om allt. Det kan vara bra att visa olika möjligheter. Hopp skapas när vuxna visar tillit till sig själva och exempelvis myndigheter. Därmed är det viktigt hur vuxna talar om sig själva, om sjukvårdens möjligheter och om framtiden. Att bara vara kritisk och negativ, pessimistisk och arg skapar ofta inget hopp. Att vara balanserad, att våga säga att ”vi inte vet allt nu men de som jobbar med detta försöker göra sitt bästa för att ta reda på hur vi ska klara oss på bästa sätt” kan skapa hopp. Att ha tilltro till något bättre som vuxen gör att de unga också kan känna tilltro. Det är viktigt att inte vara falskt positiv och utan vara saklig och balanserad.

  1. Du brukar prata om barn som framtidspiloter och att vi ska hitta vår roll i flygledartornet. Vad menar du med det?”

Det är en metafor där jag liknar barnuppfostran vid en flygning. När barnen är små är föräldrar som en flygkapten. De bestämmer vad som sker; Vad barnet ska äta, när det ska sova och så vidare. Självfallet är det bra för små barn att ha en ”kapten” som hjälper dem fram, men ju äldre de blir desto mer ska barn köra sitt ”flygplan” själva. Barnet/tonåringen ska få chansen att prova och ta allt mer ansvar för val och beslut.

Vem, vad och vilka ser till att en flygplats fungerar? Flygledarna har en central roll. De sitter i flygledartornet och dirigerar trafiken. Flygledarna ser till att de som ska landa gör det på rätt ställe och de som ska lyfta gör det från rätt bana. När barnet blir tonåring tänker jag mer att de vuxna ska bli som flygledarna och att tonåringen ska flyga allt mer själv, med hjälp av flygledarna. Utan vuxna som hjälper till blir det svårt att ta sig fram.

När vi ”kraschar” larmar flygledarna och räddningstjänsten kommer och hjälper till.

Vi är sociala varelser som behöver andra för att ”våga flyga” och för att ta oss fram i livet. Utan flygledare blir det svårt att ta sig fram.